Normkritisk pedagogik

Ofta när man i utbildningssammanhang tar upp frågor rörande likabehandling och diskriminering fokuseras det pedagogiska arbetet på att skapa förståelse och tolerans för de människor som blir utsatta för diskriminering och/eller bryter mot samhällets normer gällande exempelvis könsuttryck, sexualitet, etnicitet och funktionsförmåga. Detta sätt att arbeta är fortfarande relativt vanligt och kallas ibland för toleranspedagogik eftersom syftet är att skapa just tolerans gentemot ”utsatta grupper”, såsom exempelvis hbtq-personer.

Inom RFSL Stockholms utbildningsverksamhet anser vi att det finns en rad risker med detta sätt att arbeta. Bland annat missas de normer (oskrivna regler) som gör att vissa ”grupper” ses som ”avvikande” och andra ses som ”normala”. Man missar vidare hur detta skapar utrymme för de som anses ”normala” att tolerera de som anses ”avvikande” och hur detta hänger ihop med makt och status. Man missar helt enkelt normerna. Vidare leder detta sätt att arbeta ofta till att normer förutsätts och bekräftas vilket gör risken för osynliggöranden och kränkningar stor.

Vi använder oss istället av ett normkritiskt arbetssätt. Vi utgår från uppfattningen att normer påverkar människors åsikter och värderingar samt att normer ofta ligger till grund för kränkningar och diskriminering. Vi menar att grunden i ett normkritiskt pedagogiskt arbete är att synliggöra och formulera innebörden av olika typer av normer. Vidare är en viktig del i ett normkritiskt arbetssätt att skapa förutsättningar för ifrågasättande av normer och dess konsekvenser. I synnerhet ska de makt- och statusobalanser som ofta är en konsekvens av olika normer synliggöras. Ett normkritiskt arbetssätt ska också, anser vi, erbjuda möjlighet till reflektion och diskussion gällande strategier för förändring av normer som anses begränsande och/eller bedöms kunna leda till kränkningar och diskriminering. Denna typ av pedagogik kallas ofta för normkritisk pedagogik just för att den belyser normer och granskar dem kritiskt.

Det grundläggande målet med RFSL Stockholms utbildningsverksamhet är att uppnå ett samhälle fritt från cis-heteronormativitet och där alla människor respekteras och har samma möjligheter till ett fullgott liv oavsett sexuell identitet, etnicitet, funktionsförmåga, kön, könsuttryck, könsidentitet, socioekonomisk status, ålder och trosuppfattning. Vår utbildningsverksamhet vilar därför på en intersektionell grund. I praktiken innebär det att vi fokuserar på hbtq-frågor men att vi samtidigt lyfter fram hur förtrycket mot hbtq-personer samverkar med en rad andra maktstrukturer som kan ta sig uttryck i exempelvis rasism eller sexism.