Vi bad konstnären Sam Hultin, som i samarbeten med RFSL Stockholm ofta synliggör hbtqi-personers berättelser och historia, att berätta om Kjell ”Millan” Öhman – en älskad medlem i Gayseniorerna och en uppskattad veteran inom RFSL. Millan gick bort den 27 juli i år, bara några dagar innan sin 90-årsdag. Han lämnar efter sig många minnen, skratt och starka avtryck i våra hjärtan.

”Jag träffade Millan första gången 2019. Då skulle jag egentligen intervjua honom om hans minnen av transpionjären Eva-Lisa Bengtson, men jag märkte snart att han hade en hel del annat att berätta. Det var bara att luta sig tillbaka och hänga med i svängarna. I en rasande fart berättade han om sin barndom på Söder i Stockholm, med mamman som inte tyckte att sonens homosexualitet var något att bråka om och som lät Kjells gayvänner komma och hänga där. En av dem fick till och med flytta in ett tag.

Om hur han var för ung för att gå med i RFSL när förbundet bildades 1950 men att han ansökte om medlemskap så fort han var 18 och snart fick rollen som sekreterare. Det var på tiden då man behövde bli ”godkänd” av två tidigare medlemmar för att bli insläppt. Han berättade om spännande erotiska möten med andra män på badhus (Forsgrenska låg närmast), i parker och på pissmojar.

Om hur han fick sitt ”fruntimmersnamn” Millan – en tradition som då fanns inom bögkretsar som ett sätt att markera tillhörighet. Om den starka gemenskapen med sina ”systrar”: Anna-Bella, norska Märta, Ragnhild och Skånska Lisa och om hur de gick på matlagningskurser och ”Strausspartyn” hos kocken och festfixaren Madame Sophie på Göta gille och på RFSL:s maskeradfester på Fjädern på Gärdet. Till festerna hade de ofta själva sytt upp extravaganta klänningar (Skånska Lisa var alltid klädd som Anita Ekberg) och på plats gick de som mannekänger på den tillfälliga catwalken i festvåningen. Både tid och pengar lades ner på att skapa den mest iögonfallande kreationen och bäst klädda fick såklart pris.

Han beskrev ett, för tiden, ovanligt öppet homosexuellt liv där han och hans vänner kunde gå Östgötagatan fram i sina krinoliner och svara slagfärdigt på ungdomsgängens fräna kommentarer. Just den rappa, inte sällan syrliga, slagfärdigheten – en riktig konst inom bögkulturen – bemästrade Millan till fullo. Denna färdighet ska dock inte misstas för arrogans – Millan var kvick men samtidigt varm och generös.

Under alla år fortsatte Millan att vara aktiv i RFSL, från den första lokalen på Bondegatan, som hyrdes av IOGT-NTO (efter att ölflaskor glömts kvar i lokalen åkte RFSL ut), till Timmy på Timmermansgatan och från 1989 Hus1 på Sveavägen. Millan var tidigt med i starten av Gayseniorerna som bildades 1987. Där skulle han vara en mycket omtyckt och aktiv medlem fram till sin bortgång.

I våras gjorde jag en sista intervju med Millan och såg då till att digitalisera hans fantastiska fotoalbum med bilder från festerna på Göta gille och Fjädern. Intervjun och de fysiska albumen kommer snart att finnas tillgängliga på Queerrörelsens arkiv & bibliotek – QRAB i Göteborg tack vare Millans goda vän Richard Hedström. Jag är tacksam över att Millan så generöst delade med sig av sina berättelser så att inte bara vi som hade glädjen att känna honom kan få ta del av hans dråpliga, spännande och viktiga historier.”

Sam Hultin

Vi minns Millan med värme, respekt och tacksamhet.
RFSL Stockholm